Att falla tillbaks
Jag är hemma från Värmland igen, eller rättare sagt. Har varit hemma sen i Onsdags, men har sedan dess mest borrat ner ansiktet i Kevkev's päls och pussat på J, sovit i mina lakan och tagit sovmorgon.
Och idag skall jag tillbaka till en av mina gamla kuratorer, ringde ju till slut med skakig röst och fick en tid idag.
- Hur mår du egentligen, med tanke på att du vill snacka med mig igen..? Frågade hon med orolig ton,
Ja, vissa dagar mår jag faktiskt bra, jätte bra. Men sedan tar det någon timma och allt dippar och sjunker så jag fastnar på golvet och det går inte att andas.
Jag har liksom fallit tillbaks igen, inte lika långt ner mot botten som sist men, jag mår inte alltid så bra. Alla måsten och press har satt sina spår och Ätstörningarna har kommit tillbaka, panikattackerna blir fler och jag O R K A R inte, alltid. Men bara det att jag är medveten, och faktiskt sökt hjälp är ett stort steg, vi får se hur det går och vad som blir.
Det är okej att söka hjälp igen, och det är okej att ta sig själv först. Och idag skall jag må bra, och äta fear food!
Jag är så stolt över dig! Du är så jäkla bra!!! Du kommer klara detta, det vet jag! Jag hejar på dig, kram min älskade vän! <3