Kbt #1 Vad undviker du i rädsla för din panikångest
Jag träffar den kurator jag gick hos som 14-åring i 8onde klass, igen. Det känns bra att gå dit igen, jag mår bra av det. Vi båda insåg hur fort tiden gått och hur jag helt plötsligt gått från bitter vilsen 14-åring till en snart 18-åring med planer för en framtid, ett hyfsat bra liv men med ett kontrollbehov som går över i icke så fungerande beteenden och sedan i panikångest, kort sagt då.
Igår började vi samtalet tjugo minuter för tidigt, men tiden tog ändå slut för fort. Fick berätta om de två veckor som gått sen jag sist var där, samt om jag haft någon panikattack.
Det hade jag, en eller två mindre så en halvtimme av vår tid gick åt till att sammanfatta
När:
Var:
Varför:
typ. Det finns ju alltid ett samband. Denna gången handlade det om hur jag hatar att känna att jag måste göra och hjälpa till så mycket hemma Fastän dem måsten inte existerar och hur jag sedan Får ångest för att det inte blir gjort i tid eller alls ifall jag inte gör det eller Hur det kan bli gjort på fel sätt ifall någon annan gör det på sitt sätt
Min hjärna är krånglig, men jag är glad att vi faktiskt kommit fram till att det handlar om ett kontrollbehov som antagligen uppstod då min pappa hastigt dog, tror jag iallafall.
Vi fyllde även i symtom för panikångest. Man fick känna efter så mycket, inte kan väl jag minnas varenda grej som hände under en situation som redan är svår att tänka tillbaka till. Sedan fick jag frågan, som ledde till en "Läxa"
Vad undviker du i livet / det sociala pga din Ångest/panikångest
SÅ IN I HELVETE MYCKET, kom vi då fram till. Vissa såpass dumma att jag tydligen kan utveckla Agorafobi, eller "torgfobi" av dem, om jag nu skulle ha riktig otur eller bara skita i att ta hjälp, lol. Tänkte sammanfatta dem situationer jag kommer på i ett annat inlägg.
Har ni några situationer, saker eller liknande som ni undviker pga ångest/panikångest? Jag har tex fortfarande inte haft "den där filmkvällen" eller ätit kul-glass sen sommaren 20... nått.